Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•307
"San Gennaro" (Neapels skyddshelgon) och la
Madonna, säger man oss, hafva blifvit burna hit och här
anropade att med sina böner hämma lavans vidare framsteg,
men — såsom det tycktes — med föga framgång, ty den
fortfor att långsamt röra sig framåt. Vi stadnade, stego
ur vagnen, gingo bort till eldströmmens brädd och kunde
här ypperligt se lavans sätt att.fara fram. Jag kan ej likna
den vid annat än en tjock eldvälling, i hvilken grynen äro
glödande stenar och kol, som vältra sig i tunga vågor
öfver hvarandra och vid ojemnheter eller fördjupningar i
marken bilda riktiga avalancher, hvarvid flammor utbryta.
Här och der stadnar eldgröten och hopar sig i klumpar,
som hastigt växa till högar och svartna på ytan tills en
ny påträngning af floden ur kratern låter dem bryta upp
eller ramla, hvilket förorsakar explosioner ur deras glödande
inre. Kratern kunde vi mycket väl se, ty den låg på
denna sidan af berget, och eldströmmen, som flöt fram derur,
bildade en nästan rak linea af — såsom man sade —
tre engelska mil. Den gick fram under ett oupphörligt
knastrande och fräsande buller såsom från en massa
glödande kol, och hettan var stark. Vi hade denna ström
ständigt till höger under det vi, jemte en otalig mängd
menniskor i vagn, till häst, till fots tfigade upp mot
Eremitaget, hvartill vägen ännu icke stängdes af lavan, såsom
man hade sagt. Vägen, som nere vid berget hade några
mycket trånga och i trängsel svåra pass, blef sedan bred
och förträfflig. Öfverallt der ej lavan, gammal eller färsk,
inkräktat platsen, var berget grönt, beväxt med gräs,
buskar och mindre träd. Vingårdar voro planterade ett godt
stycke öfver trakten der lavaströmmarne gingo fram i
bergets fördjupningar.
Vid Eremitaget stego vi ur vagnen och fortsatte
färden till fots på den höga, gräsbeväxta åsen, som härifrån
sträcker sig inåt berget och der begränsas af
lavaströmmarne ur detsammas midt. Till höger och venster flöto
de, och den sednare var af en makt och väldighet, som
det är svårt att gifva föreställning om. Kratern till denna
flod doldes af en hög klipprygg, bakom hvilken ett eldrödt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
