Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•12
Ischia den 14 Juni.
Under reslifvet äro dess oväntade vändningar oeli
förhållanden det icke minst uppfriskande. Så har jag nu helt
oförväntadt kommit att slå mig ned på denna 0 och i ett
sällskap — om hvilket mera längre fram.
Med den unga enkan, fru M. oeh engelsmannen herr
N. och min landsman herr S. anträdde jag färden till
Puzzuoli och Baja. Huru härliga vi funno ruinerna af
Jupiter Serupis tempel, huru grodorna hvimlade kring "Lågo
d’Agnano, huru vi sågo en hund domna och dö i Grotta
del Cane’ och sedan bli lefvande igen, huru vi vid Cuma
besökte grottan, der Sibyllan säges hafva bott, huru vi
stodo på ruinerna af Virgilii skola och af Lucnlli vills»
(bland hvars murar växte stora anis-plantor såsom
gengångare från den fordna köksträdgården), huru Solfatara
kokade och utgjöt svafveldunster, som tycktes göra det väl
värdigt att föreställa nedgången till helvetet — såsom
skalderna dit förlägga den; huru mycket märkvärdigt i
fornlemningar och huru mycket skönt i natur oeh utsigter vi
sågo, huru vi oupphörligt plågades af folk, som förföljde
oss dels med tiggeri. dels med tillbud af antika
konstsaker, små lampor, Sibyllor m. m., huru vi blefvo lurade
och betalte med piaster fabriks-artiklar, som icke voro
värda så många carliner, huru vi kämpade och grälade
bela vägen med Puzzuoli-åsens moderna befolkning af
oförsynta prejare, huru detta tog bort lugnet och mycket af
nöjet af färden, detta allt vill jag blott omtala här som
allra hastigast. Vår Cicerone trodde på poeterna, på
Virgilius och Horatius, och svor på sanningen af hvad de sagt,
och då jag yttrade tvifvel om en och annan af deras
uppgifter, blef han häftigt ond och utropade: "Ni tror icke
på Virgilius och Horatius ? Tro då på djefvulen !" Sednare
på dagen drack han sig ful!.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
