Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2 8
meil fridens vapen. Om aftonen var ännu Herr S.
italiensk trubadur, och Psyche bar ännu sin krans af
mörkröda rosor. Då hon aftog kransen ville Herkules tillegna sig
den, men lilla prinsessan lise motsatte sig det så
bestämdt och sade så eftertryckligt: hon, vous n’aurez pas
mes roses! non!" att han öfvergaf försöket skenbart; men
nästa morgon rådde han dock om den vissnade kransen,
som han hade beredt sig tillfälle att taga sedan den blifvit
lemnad till Irene för att — kastas bort. Detta lilla
upptåg — det med kostymerna — af äkta svensk art — roade
oss alla.
I d:ig funno vi badet mer än vanligt uppfriskande
och ljufligt, och medan vi derefter njöto af svalkan i vår
löfgrottas skugga oeh Psyche var mer än vanligt interessant
i sina biografiska anmärkningar öfver lifvet och menniskorna,
— hennes lefnadsåsigt är icke glad, — begynte jag litet
bestämdare tala med henne oni hennes egen framtid och
om livad som var att vänta från Herkules’ sida. Sjelf var
hon nu ej utan misstankar och oro häröfver. Hon var
allvarligt ledsen deråt; ty "det hade varit mycket bättre om
’ allvar icke kommit i dessa dagars lugna lek. Hon ville
icke göra honom ondt; hon kände aktning ocli förtroende
för honom, äfven tacksamhet för hans ridderliga beskydd
i hennes nöd, men aldrig, nej, aldrig kunde hon för
honom känna något mera." Jag lyssnade till den unga
flickans berättelser ur lifvet, hvilka städse vittna om en
ovanligt djup blick, en skarp observation, en högsinnad själ.
men äfven om en icke glad åsigt af det. Hennes eget lif
hnr varit henne en sträng uppfostrarinna, varit såsom en
liten båt, kastad af stormen, och så är det ännu, ehuru
båten i denna stund hvilar i skuggan af en ö. Djup
religiös tro och djup känsla för det sköna i uatur och konst,
samt det unga sinnets naturliga spänstighet hafva bevarat
henne från misströstan, om än icke från böjelse till
melankoli, misstro till det jordiska lifvet oeh till det
framåtgående ("progrès") till sällheten, om hvilket man nu i
allmänhet talar så mycket. Detta ser jag för hvar dag
klarare i hennes själs djup, men för hvar dag äfven älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
