Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•329
jag mera att se i detta djup; ty der äro underliga ting,
strålande stjernor, koraller, iikta perlor, blommor och
fantastiska skogar af mystiska alger och mossor, bland hvilka
det icke är lätt att reda sig; men detta allt ligger der
öppet för dagen såsom i en from och öppen barna-själ. Allt
klarare ser jag ock, att den lilla båten behöfver en god
styrman, att min lilla prinsessa i sitt fantastiska lif och
lopp behöfver en öm, faderlig vän, som lik den gamla
tallen i Ilses saga skyddar, älskar, tröstar och moraliserar
henne i det han visar henne den rätta vägen.
Detta hade äter kommit för mig vid samtalet efter
badet och framkallat mina yttranden, som väckte hennes
oro. Men — vi oroade oss kanske onödigt. Troligen
skulle ingenting allvarligt komma. Vår Herkules var artig
som en fransman eller en italienare, och de vackra
kom-plimenterna hado möjligen ingenting vidare att betyda.
Jag bad likväl den unga flickan icke göra sig alltför säker
och talade om öns volkaniska inflytelser. Samtalet vände
sig snart i skämt och under detta gingo vi ur vår
löf-grotta ut på stranden. Der stod nu han under en stor
paraply i solhettan, väntande på — henne. De gingo
förut och jag på något afstånd efter dem med Herr S.,
som kom från sitt bad. Vi gingo långsamt, emedan vägen
går uppåt och hettan kändes stark ehuru de stora träden
gifva skugga. Åter i mitt rum, såg jag liten Elsa (svensk
öfversättning af lise) smyga likt en ödla utmed muren och
genom förhänget dit in med en halft skälmsk, halft orolig
uppsyn, som genast sade mig hvad som hade förefallit. Det
var så. "Det hade kommit!" — Herkules hade under
vågen gjort sin förklaring och frågat — om han kunde
hoppas? Han ville, icke begära nu — efter en så kort
bekantskap — ett bestämdt ja, endast att hon ville tillåta
honom följa henne till Sorrento, egna henne sin
uppmärksamhet, sin tillgifvenhet, och derunder vinna tid att blifva
bättre känd af henne. Om hon tillät detta skulle han
öfvergifva en tillämnad resa till Grekland och Österlandet
och stadna liär. Han hade talat manligt och hjertligt, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
