Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2 8
Denna mäktiga natur, dittills älskande uteslutande det
starka, utomordentliga, titaniska, rördes af henne att äteka
en högre skönhet. Hans Maria på yttersta domens tafla,
hans trenne Parcer påminna om Vittoria Colonnas
fullkomligt ädla och milda drag. När hon dog stod Michael
Angelo vid hennes bädd och kysste hennes hand. "Flera
"dagar derefter", berättar hans lärjunge Condivi, "var han
"alldeles utom sig och liksom vansinnig af sorg, och jag
"påminner mig hafva hört honom säga, att ingenting gjorde
"honom mera ondt, än att, då han såg henne skiljas från
"detta lif, han icke kysste hennes anlete såsom han kysste
hennes hand."
"Vittoria Colonna misstänktes ai många för sympatier
med reformationens rörelser, ehuru man icke har bestämda
bevis härpå. Men kunde det väl vara annorlunda ? Den
ädla, ständigt uppåtblickande, uppåtgående qvinnan måste i
sig upptaga hvarje rörelse, som syftade att lyfta
menniskoanden närmare all sannings källa. Hennes lif var en roman
i stor styl.
Sorrento den 19:dc Juli.
Sirenerna sjunga ej mer, säges det, på det gamla
Surrenti kuster och öar; men man tycker sig här ännu
se spåren af deras hemvist. Här ser jag ändtligen
Italiens jord, såsom vi i norden tänka oss den, full af
citron-och orange-lundar, granat- och lagerträd, med vinrankor
som kasta sina drufrika guirlander från krona till krona,
— allt en naturlig frukt af den solvarma, fruktrika jorden.
De allvarsamma olivträden med sina vridna stammar, de
dunkla pinierna och lummiga kastanieträden kröna höjderna;
höga fikonträd och acacier stå längs med vägarne.
Hafvet lyser i blå färgprakt utanför klippterrasserna, hvilande
Fr. Bremer. Beta. II. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
