Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•389
en soffa, medan jag af pomi d’oro, olja och ättika beredde
en uppfriskande sallat till vår medtagna lilla middag.
Herkules tog afsked af oss samma afton, såsom en
man oeh gentleman, för att under natten återvända till
Ischia och der afvakta — några ord, som skulle tillåta
honom att komma tillbaka till Sorrento. Men prinsessan
lise, misstämd af illamående under färden och af — jag
vet ej hvad — var upprorisk och besluten att — aldrig
säga ja. Hon skulle aldrig gifta sig, hon hade en mängd
väninnor (tolf tror jag), af hvilka flera behöfde henne och
för hvilka hon ville lefva; hon ville undervisa barn i sång
i de sköna små barnträdgårdarne i Tyskland, så vida hon
kunde lemna Italien, som hon älskar så högt för dess
skönhet och konst; hon ville lefva för vänskapen, skönheten, de
små barnen, och jag — säger ingenting deremot. —
Kanske passar för denna så späda, etheriska varelse ett sådant
lif bättre, än det gifta lifvet med dess sorger och mödor,
oundvikliga äfven med en Herkules. Jag erkänner min
djupa sympati för honom och hans kärlek; men han är för
mycket man, för att icke snart finna sig i en motgång,
som, ehuru smärtsam för hans hjerta, dock ej bryter eller
stänger något i hans lif, ännu rikt af framtid och
framtidsplaner. Jag är emedlertid icke viss om att liten lise står
fast i sitt beslut att lefva för att lyckliggöra sina tolf
väninnor. Tolf väninnor kunna gifva mera bekymmer, än
en man. Detta har jag sagt, men i öfrigt må hon vara
fri, min sommardotter, och bestämma sig allena efter sitt
hjertas ljus! Hennes lilla fädernearf kan, tillika med
hennes ovanliga musikaliska talang, skydda henne för den
bleka nöden. Men hennes svaga helsa och hennes sorglöshet
om sig sjelf, — o! Herkules, Herkules! jag återkommer
dock till den önskan, att hon måtte kunna älska dig, och
att du måtte omsluta henne med dina starka, skyddande
armar! Emedlertid har jag med flit icke nämnt hans namn
under den vecka vi här lefvat stilla tillsammans och som
min sommardotter gjort rik för mig genom sitt intagande
väsen, sin musik, och genom en rikedom af biografi och
romantik, som lefver i hennes själ och utgjuter sig derur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
