- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Andra delen; Italien /
353

(1860-1862) Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ankomst till Neapel. Utbrott af Vesuvius. Lif i Neapel. Oväntad ankomst till Ischia. Fru M* och herr N*. En förtrollad Ö. Prinsessan Ilse och Waldo. Romantiska dagar och veckor. Konungen och drottningen af Neapel. Folket på öarne. Sorrento. Kärlek och oro. Ädel och oädel kärlek. Folkfester och folklif. Vårt hemlif. Maria-dyrkan. Prinsen af Syracusa. Dagar på Capri. Amalfi, Salerno, Pestum, Pompeji. Något förtrolladt. Romanen fortsättes. Huru skall den slutas?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för Herkules och Herkules ej för henne. Ilan är prosa, ren och
ädel prosa, men prosa ändå; hon är poesi, äfven ädel och ren,
men med en skiftande öfvergång till vild fantasi, som gör
henne orättvis mot prosans egna skönhet. Kärlek allena, och
en ny födelse genom kärlek, kunde föra henne att, som
Prinsessan lise i Ilsedalen, blifva tjenarinna för de praktiska
syften, som befordra menniskornas väl. För att finna sig
i att, spinna silke i Waldensernas dalar, deltaga för folk,
skolor m. in. måste lion älska Waldensaren, och — det kan
hon ej, jag ser det, och jag och han måste finna oss
deruti. Hon har redligen velat det, men det går icke; det
är icke hennes fel. Hon värderar honom hjertligt, håller
af honom som en broderlig vän, och utkorar honom till
make åt tre eller fem af sina tolf väninnor, hvilka skulle
förträffligt passa honom, såsom han för dem; men sjelf
kan hon icke göra honom lycklig. Det blir alltid
slutordet då vi tala i frågan, och det måste nu fullt utsägas.
I början af September vill jag lemna Sorrento för att
fortsätta min resa till åtskilliga ställen kring Neapel och
sedan derifrån till Sicilien, der jag skall tillbringa vintren,
så framt jag icke reser — längre bort. Min
sommardotter skall följa mig till Sicilien, om hon det önskar, men
Herkules får icke längre vara med oss. Att så sätta på spel en
ädel mans lugn vore ej förlåtligt. Det inser äfven Psyche
och är besluten att snart säga honom sitt sista ord, dock
så att det icke kan såra honom. "Han skall snart trösta
sig," påstår hon, "han är en Herkules, och lifvet ligger rikt
framför honom. Han skall resa till Österlandet och
glömma henne". Hans lätthet att glömma misstror jag; jag har
lärt känna i hans hjerta en djup känslighet, ett behof att
älska, som ännu ej blifvit tillfredsstäldt och som omfattat
detta barn" med hela sin styrka. Jag vet, jag känner
det, ban skall icke lätt trösta sig, han skall aldrig
glömma; men han är en man, han skall taga sitt parti och —
resa till Österlandet. Det kan nu en gäng ej bli
annorlunda, och — kanske är det bäst så. — Ack, huru ofta
blir ej egoisten älskad då den ädelmodige försmås! ....

Fr. Bremers Resa. II. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/2/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free