Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•377
mera elände, än i London, Paris ocb New-York.
Tiggar-ne äro oblygare, det är allt, ocb man ser dem till
största antalet på de stora torgen och i de rika stadsdelarne.
De äro så envisa och se vanligen så stygga ut. att de
väcka mera leda, än medömkan. Man kommer till den
öfvertygelsen, att det är icke så mycket kroppslig föda, som
felas denna befolkning, utan fastmera själens föda och odling.
Neapels farligaste befolkning äro dess Lazzaroni eller
fac-chiner, män som lefva af tillfällig förtjenst, synnerligen af
att bära resandes saker, hvarföre de ock äro de resandes
plåga.
Men ibland Neapels farligaste befolkning får jag icke
glömma en, som — jag rodnar att nämna, men utan
hvilken min målning af Neapel icke vore sann. Det är i
Neapel ett qvarter af flera gator ocb husrader, till hvilket är
blott en enda port och utom denna ingen ingång eller
utgång. Dess beständiga innevånare äro endast qvinnor, tre
till fyrahundra, har man sagt mig. Dessa qvinnor emottaga
besök, men få sjelfva icke. gå utom porten utan att dertill
hafva polisens tillstånd. Efter en viss timma på dagen får
ingen mera gå derur. Om aftonen fördubblas vakten vid
denna port och derinom höres vildt, sorl, jubel, stundom
rop och skrik: "hjelp! mord!" Då skyndar vakten dit in.
Jag besökte detta qvarter en dag, åtföljd af tvenne
polisbetjenter. Det var klockan tolf på dagen ; husens
inne-vånarinnor syntes vara nyss uppstigna, en del flätade sitt
hår eller sutto sysslolösa på gatorna. De flesta voro icke
vackra, flera icke unga. I de öppnade rummen lyste
Maria-bilder, omgifna med artificiella blommor och annat
glitter. Några unga män infunno sig och trakterade med
likör-Snygghet och luft syntes mig otadliga. Deröfver vakar
polisen.
Men denna yttre ordning uti oordningen, dessa
Madonna-bilder i dessa lastens hem; — jag vet intet, som synts
mig så målande af ett samhälles förfall! — Jag vet väl
att mycken osedlighet kan finnas i de städer, som icke ha
några offentliga qvarter egnade deråt, och att i flera stora
städer man nödgas tillåta offentligheten för att kunna, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
