Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•382
sköna kajer och dess makalösa park "Villa Realo". Skön
är ock eller rättare blir äfven promenaden öfver il Vomero,
som anlägges ofvanom staden och från hvilken man har den
fullständigaste utsigt öfver denna dess hamn, hafsvik och
omgifningar.
Till fästningen St. Elmo och till Camalduli kloster på
höjderna af Neapel går man för att beundra utsigten.
Inom klostrets gård få icke fruntimmer inträda. Min unga
väninna och jag måste stadna derutanföre — dock med en
utsigt stor och skön nog för att trösta oss, — medan våra
herrar inträdde. De kommo ut helt förhäpnade af den prakt
de funnit i kyrkan — som lärer vara omätligt rik — och af
den elegans de funnit i de fromma eremiternas klosterceller.
Ty hvar ordensbroder har der sitt eget lilla hus, för att så
mycket fullkomligare kunna egna sig åt sina fromma
betraktelser. Dessa små boningar syntes våra vänner utmärkt
trefliga och prydliga, en del som verkliga boudoirer. De
goda Cenobiterna träffa vi stundom under våra vandringar
i Neapels närhet; deras hvita yllekläder utmärka dem lika
mycket, som deras goda hull, hvilket ibland är blott alltför
starkt, och utgör en slående kontrast mot det neapolitanska
folkets brunbrända magerhet. Fromme fäder, fromme
Camalduli! Få ni så godt hull af böner, betraktelser och
sjelf-späkningar ?
Till Neapels folknöjen äro att räkna theatrarna och
bland dem isynnerhet theatern S. Carlino, der komiska
stycken och farcer gifvas, och der en förträfflig Pulcinello på
ett kostligt sätt framställer neapolitanska folkkarakteren i
dess djerfhet, list, okunnighet, oförskämdhet, lättsinne och
goda lynne, allt i ett. Män och qvinnor spela der med så
mycket natur och ett så komiskt ’ låta sig gå’’, att man är
färdig taga sakerna för fullt allvar. Jag har, sedan min
ungdom, icke skrattat så hjertligt på någon theater som här.
Stundom improviseras stycken och infall för dagen.
Theaterns Pulcinello är ett snille i sin art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
