Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•87
mans allvarsamma ansigte och utbrast lekfullt: pSc den
store Herkules! Huru han ser på mig! Jag tror att han
vill imponera på mig! Hvad han är komisk!" Hon stödde
sitt lilla ansigte med händerna och såg på honom komiskt
utmanande; ban steg upp och nalkades henne. Hvarföre
skulle friherrinnan * * * komma i detta ögonblick med sin
dotter och begära att de ännu en gång måtte sjunga
tillsammans det stycket, hvarmed de ville lysa denna afton?
Prinsessan lise var åter hängifven åt musiken och
Herkules — gick åter sin väg. I dag kom han på
förmiddagen och ville tala med sin fästmö, men hon hade en svår
migraine och kunde ej mottaga honom. Hindrad af
främmande, kunde jag ej heller tala med honom ensam, och
han har sedan icke återkommit.
Det är afton och sent. I Elsas rum är allt tyst; hon
sofver och ser i sin sömn ut som ett godt oskyldigt barn,
och det är hon ock, blott för mycket hängifven åt
ögonblickets intryck. Jag längtar att tala med henne
uppriktigt, allvarligt, för att varna henne att icke sätta sitt eget
och en annans lefnadslugn på spel, men på samma gång
är jag litet skygg för detta samtal. Har jag icke redan
alltför mycket ingripit i detta barns öde? Ilar jag rätt
att leda henne dit der jag tror att hennes sällhet ligger? Är
jag klarseende öfver hennes och hans inre förhållanden ? Är
icke hon det snarare? Ett är jag viss om, och det är att
detta tillstånd af oklarhet och sväfvande måste upphöra,
att hon måste vara uppriktig med sig sjelf och med
honom, och det bör, det vill jag säga henne när illamåendet
gått öfver. Jag vet huru älskvärd hon är för hvarje ord
af kärleksfull förmaning.
Den 21 Oct.
Liten Elsa var ännu icke bra om morgonen efter den
dagen då jag sist skref. Friherrinnan * * * etablerade sig
i hennes rum med ’ Ilistoire de ma vie" af George Sand,
och jag, för att förströ min oro och otålighet öfver saker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
