- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Förra bandet, Andra delen; Italien /
394

(1860-1862) Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•394

"Låt oss resa, Fredrika, ännu i dag om det är
möjligt! Ni ville ju i alla fall snart resa till Sicilien, res nu
och låt mig följa med! — O! jag känner, att mitt hjerta
måste brista, att mitt lif är brutet för alltid, om jng ej
kan återfinna honom, ej egna honom hela mitt lif!" — Hon
stod med sammanknäppta händer, hennes bela själ låg på
hennes läppar.

"Nå väl, mitt barn", sade jag, "vi skola resa med
första fartyg som afgår; men jag fruktar att vi ännu måste
vänta ett par dagar. Emellertid låt oss bereda allt. Men
hvad skall din tante säga?"’

"Hvad hon vill! Waldo är min trolofvade make, min
själs, mitt hjertas vän! Utan honom kan jag ej mer bli
lycklig. O! huru han älskar! Huru föraktlig jag vore om
jag härefter kunde tänka mig en lycka skiljd från hans!"

Hon var på en gång blifven fast och klar, och
tyc-tes blifva det allt mera, med hvarje timma under de tre
dagar, som vi ännu måste vänta innan en ny ångare afgick
till Palermo. Iluru hon lefvat dessa dagar vet jag ej, ty
lion hvarken äter, dricker eller sofver; föga äfven talar hon;
lifvet tyckes hafva koncentrerat sig i hjertats innersta.
Aldrig var hon mig kärare. Finna vi icke Waldo på
Sicilien, så fruktar jag för hennes lif. I afton skola vi
afresa ; efter sexton timmars fart kunna vi vara i
Palermo. Allt är nu redo. Elsa ligger på sin säng. sömnlös,
ocli jag skrifver för att förströ min egen oro och ängslan.

"Kanske behöfde jag detta prof", sade hon nyss, "för
att förstå huru djupt jag är fästad vid honom!"

Kunde han dock se henne såsom nu jag! Skall jag
någonsin mera höra henni sjunga gladt, såsom i förra
dagar:

"O ljufva Napoli,
Lycksaliga jordmån!"

Såsom i en höstlig storm lemnar jag denna jord, mor
än någon annan rik på naturens ocli konstens storverk, på
stora minnen och ljufligt stilla lif i deras skugga.
Skönhet och kärlek har jag sett här såsom ingenstädes förr på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/2/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free