Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•406
Brist på enighet och sjelfständig kraft har gjort
Siciliens folk under århundraden till lekboll för främmande
makter, gjort det afhängigt af främmande regenter, hvilka det
lydt utan att älska, och det gör så den dag sora är.
Men skall det göra det alltid ? Skall det aldrig blifva
beroende af sitt bättre sjelf allena, blifva ett folk så
sjelfständigt och ädelt, som dess land är rikt och skönt?! . . .
Och nu lef väl, för denna gång, sköna Palermo, du
prinsessa, du ros bland södra Italiens städer! Oaktadt dina
regnsjuka dagar är du för mig i din "conca d’oro" såsom ett gyllene
minne af en glans och färg, lik ingen annan jordens stad.
Dock, hvem prisar icke Italiens skönheter i natur, i
städer och konst? Men Italiens folk, hvem berömmer det?
Huru vanligt är det ej att främlingar emot det inlägga
åtminstone ett misstroende-votum? Och likväl synes mig
detta folk hafva en för detsamma egen godhet och
förträfflighet, alltför litet erkänd. Någon — jag minnes icke hvem —
har anmärkt, att när Italienaren är god, är bra, så är ban
det på ett högre, mera fulländadt sätt, än män af andra
nationer. Och liksom det 0111 drufvan, vid en viss
tidpunkt för hennes mognad, säges att hon är "ädelt mogen"
("edel-reif" är uttrycket vid Rhen), så kan det sägas om
den till full godhet mognade menniskan af Italiens blod,
att hon är rädelt mogen". Till samvetsgrannheten,
ädel-sinnet, allvaret, alla dygder, som pryda menniskan, kommer
då ett pius af finhet, skönhet, onämnbart behag, som bättre
kännes, än beskrifves, och som är likt blomman och doftet
af den italienska individualiteten. Jag har sett ocb erfarit
detta hos italienska män, synnerligen af det lärda ståndet,
(icke andelige) i alla Italiens stater, dem jag hittills
besökt. Umgängeslifvet, känslor, tankar få deraf liksom en
högre, skärare färg, en djupare harmoni. Men när det,
som nu är egendomligt hos de få, blir egendomligt hos de
många, — ty denna sköna individualitet ligger i djupet af
italienska folk-karakteren, — när religion och
statsförfattning, folklif och familjelif — folkfester, lika de
schweitsi-ska, hem sådana som mitt Scliweitserhem vid "do lefvande
vattnen" — komma att befria denna egna, ännu bundna na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
