Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Not, N:o 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•410
vakat. De rådslå tillsammans om dc skulle stänga sig inne i
huset eller hålla sig ute på fältet, ty husen skakades så af de
upprepade jordstötarne, att det tycktes som om de rycktes upp
från sina grundvalar, kastades än åt den ena sidan, än ät den
andra, och sattes sedan åter på sin plats. Utom staden åter
hade man att frukta fallet af stenarne, ehuru dessa voro lätta och
liksom utbrända af elden. Emellan dessa faror valde man dit
öppna fältet.
De gå således ut och betäcka sina hufvuden med kuddar,
dem de fästa med näsdukar: det var det enda försigtighetsmått
de togo emot hvad som nedföll ofvanifrån. Dagen begynte att
gry på andra orter, men på det ställe, der de befunno sig, fortfor
natten, den mörkaste, hemskaste af alla nätter, oeh som endast
något litet upplystes af en stor mängd facklor samt andra ljus.
Man ansåg för godt att närma sig stranden, för att på nära håll
granska hvad hafvets tillstånd tillät att våga, men man fann det
ännu ganska stormigt och upprördt af motvind. Min farbror
begärde vatten, och sedan han druckit två gånger, lade han sig ned
på ett lakan, hvilket han lät breda ut. Snart syntes flammor,
som tycktes bli allt större, och en lukt af svafvel, som bebådade
deras annalkande, lät alla menniskor fly. Min farbror stiger
upp, stödd af tvenne tjenare, och i samma ögonblick nedfaller han
död. Jag föreställer mig, att en tjock rök qväfde honom, så
mycket lättare som han hade svagt bröst oeh ofta led af andtäppa.
Da man återsåg ljuset (hvilket skedde först tre dagar sednare),
fann man hans kropp på samma ställe och med samma klädning,
som han hade då ban dog, och i ställning snarare af en man,
som sofver, än af en som är död.
Under denna tid voro min mor och jag vid Misenum, men
detta angår icke vidare er historia; ni önskade endast veta om
min farbrors död. Jag slutar derföre och tillägger endast ett
ord: det är att jag ingenting sagt er, som jag icke sett eller lärt
känna under dessa stunder, då händelsernas sanning icke kunnat
blifva rubbad. Lef väl!"
Uti ett annat bref berättar Plinius hvad som hände honom sjelf.
"Sedan min farbror afrest fortsatte jag det arbete, som hade
hindrat mig att följa honom. Jag tog ett bad; jag åt qvällsvard,
jag gick till sängs, men sof litet och oroligt. Under flera dagar
hade vi känt jordstötar, hvilket så mycket mindre förvånat oss,
som de äro mycket vanliga i Campaniens byar och städer; men denna
natt fördubblades de med en sådan häftighet, att man skulle
kunnat säga att allting var icke blott skakadt, men kullkastadt.
Min mor kom hastigt in i mitt rum i samma stund jag steg up£
för att väcka henne, i fall hon hade insomnat. Vi satte oss pa
gården, som upptager ett litet rum emellan huvudbyggningen och
hafvet. Klockan var redan sju på morgonen och man såg ännu
blott ett svagt ljus, likt en slags skymning. Då blefvo
byggnin-garne skakade af så häftiga jordstötar, att man icke hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
