- Project Runeberg -  Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 /
6

(1869) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brusade nu fram, fräsande, gnistrande och kokande, lik en
underjordisk krater, likt ett rytande vilddjur eller en
vansinnig menniska, som förlorat förståndet Så pojke
jag var, hade jag redan kilat genom vakter och polis
samt stod vid pumpstången bredvid männen af frivilliga
brandkåren. ”Aj, ohoj, aj, ohoj," Ut det ur pumpledet,
medan vi pumpade, ty dessa orden passade till takten.
Glasbruksgatan är trång, hvarföre det var svårt att få
upp stegar och sätta sprutor i gång. En timme hade
förflutit, massor af vatten hade fallit på elden, men de
hade ej besegrat utan blott retat henne.

— Mera vatten, mera vatten! — ropades från alla
håll, men man kunde ej komma fram med
vattentunnorna på den smala gatan. Dessutom var trängseln
förfärlig, oredan stor och faran att blifva lågornas rof ej
den minsta. Elden frossade i vild glädje, då den såg
sitt herravälde obestridt, och dess härjningar voro
förfärliga. Vid sprutan, der jag arbetade med mina små
händer, började vattnet tryta och slangföraren
trakterade oss med de löjligaste och mustigaste uttryck:

— Knussla inte gossar på vattsqvättarne, som en
girigbuk på plåten, utan slå i. Saltsjön är stor!
Hejsan, min trogna slang, du kysser lågan som en brudgum
sin brud; rätt så, ingen vän i spel, när ni fått taga ett
kragtag med hvaraudra. blir ni nog vänner. Se så för:
f-n, slangen kippar efter andan och kiknar i halsen som
en gammal kärring af ilska. Mera vatten, gossar, den
röda fröken är näsvis, hon kommer mig pá lifvet; vet
hut, slyna . . . pang, nu ramlar ett bjelklager, min stege
står osäker på benen som en fyllhund. Gud hjelp mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:19:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifochdod/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free