- Project Runeberg -  Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 /
7

(1869) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

det bär af i sjelfva... — hur slutade monologen och
vår tappra slungförare, som stod högt uppe pft en stege,
ramlade med stege och slang i marken. Vi trodde alla,
att han såg sin sista stund, men helt oförmodadt dök
han upp och kom i rännande fart till sprutan och bad
om vatten, ty han var komplett brinnande sjelf. Sedan
han blifvit spolad några gånger, undgick han elden och
var återigen lika munter, fastän bränd, svedd, sotad och
genomvåt från topp till tå. Denne man förtjena! att
vidröras med några ord, och vi hafva god tid dertill, ty
eldsvådan räckte i 3 dygn vill jag minnas, om ej längre.
Mannen hette Norling och var hökare. II vein minnes ej
honom, då det gällde eldsvådor? Han var den första
och den sista på platsen, oförvägen, kall i farans stund,
djerf och modig, trotsande döden, som många gånger
hade honom i sina klor och brottandes med lågan, som
iuit.sk’ vika för hans väl beräknade anfall. Pä stc»ar.
pá tak, på hallbrända trappor, var Norlings plats. Hans
Föst, ehuru något hes af naturen, var gäll och skar som
en pipa genom luften, ingeu hade gifvit honom befäl
vid eldsvådorna. Uan tog det sjelf och man lydde
honom gerna, ty han var född till denna plats, lians
snille var obestridligt vid eldsvådan uti att ordoa det
hela, uti att rädda hvad som möjligtvis kunde räddas,
uti att förekomma nya olyckor, och skulle händelsevis
Norling ej straxt vara tillstädes vid eldsvådor, så
ropades från alla håll: "hvar är Norling, hvem
kommenderar slangarne, det är ju ingen reda i spelet,’" och bara
den lilla trinda, axelbreda mannen med rödlätta anletet
blef synlig, gick släckningen som en dans pà alla håll, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:19:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifochdod/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free