Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
undan med läoga båtshakar. Alla fönsterrutor voro
förstörda i det brinnande huset, så att man såg huru iinnu
en och annan menniska sprang omkring och samlade ihop
saker, som skulle räddas, fastän döden hotade i hvarje
ögonblick. Var spruta stod midtför porten till det
brinnande huset, så att vi sågo alla som gingo in och ut.
Nu visade sig en äldre man med grått hår och begge
händerna fulla med diverse saker. Han åtföljdes af en
flicka, som äfven var tungt lastad med åtskilliga
mobilier. De skulle just lemna huset, då gubben vände sig
till Hickan och ropade med ångest:
— Kära Anna, jag har glömt den stora
sjöskums-pipau, som jag i fjol fick af sällskapet \V. \\’., och
dessutom ligga mina begge medaljer för trogen tjensttiinin^
i spegellådan. Jag måste hafva dessa minnen med mig
Vänta du, så skall jag söka hemta dem Stanna du här
och se efter sakerna
— Nej, farbror, — inväude flickan, — jag är
lättare pà foten och skall springa efter strunten, fastän
röken ju nästan qväfver eD.
— Kalla ej medaljer för trogen tjenstgöring och en
tung sjöskumspipa för strunt, — yttrade gubben i det
han nedsatte sin egen och flickans börda i förstugan.
— Farväl, farbror, i fall vi aldrig mera råkas, —
ropade den modiga flickan och rusade upp i huset för
att tillfredsställa girigbukens usla lidelse
— Ha! — sade gubben för sig sjelf, småleende af
elakhet och djefvulsk triumf, — hon nappade på
kroken och går sitt öde till mötes. Jag har både pipan och
medaljerna i min bakficka. Lågan skall gripa henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
