- Project Runeberg -  Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 /
16

(1869) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

it;

der flickan stod, och ögonblicklig hjelp var derföre af
nöden. Ett par annar sträcktes mot räddaren, men han
kunde ej i anseende till stegens korthet hinna dem.
Ögonblickligen halade han sig upp på lakanet och
hoppade iu i rummet, knot sedan lakanet kring flickans lif,
firade henne varligt ned till stegen och bad henne
app-löM knuten Derefter halade han ned sig sjelf och
verkställde nedstigandet med venstra banden och aftnen
omslutande flickan, .som förlorat sansen, men omedvetet
slutit sina begge händer i ett kraftlulli tag kring sin
räddares hals. Blott dödens annalkande drifver menniskan
till ett sådant fast tag, ty lifvet är kärare än 6
Lika varlig! lött en moder DAT i sitt sköte ett älskadt
barn, lika försigtigt nedsteg den raska svenska sjöbussen
med sin ljufva börda, men det gick sakta, ty han hade
blott en hand att reda sig med och niaste noga se
efter, att ej flickan kom emellan pinnarne pà stegen. An
Iviiin röken och insvepte de begge varelserna, sa att inan
ej visste, om de ännu voro till; än kom den klara
eldslågan och upplyste allt, dä man återigen fick glädjas
öfver den vackraste syn i verldan: huru den ena
menniskan kämpade om den andras lif, utan att frukta för
egen undergång och utan annan driffjeder än —
mennisko-kärleken. Man kan föreställa sig den spänning, som
bemäktigade sig massans alla sinnen vid åsynen af denna
tilldragelse. Oron var så stor, att eldsläckningsarbetet af
sjelft afstannade några minuter. Man liksom lefde
med den raska sjömannen och den vid hans bröst
hvilande bleka liljan at kött och blod, och man darrade
för hvarje steg på denna halsbrytande färd. Sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:19:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifochdod/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free