- Project Runeberg -  Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 /
36

(1869) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händelsen. Oet var ej helsosamt för en 23 års kapten
att gå ombord som befälhafvare med hjernan full af
kärleksgriller, och ett återseende af den unga flickan vore
derföre mindre helsosaint. Fru Winckler kände sin sons
häftiga temperament och fruktade för att han skulle
mera lida än hafva gagn tör närvarande af denna
kärlek; tor öfrigt trodde hon, att tycket, ifall det om 3 år
funnes qvar, skulle vara så stadgadt, att föremålet för
detsamma uppsöktes och eftersträfvades, men Parcerua,
som spinna det menskliga ödets trådar, hade annat
beslutat.

*     *
*



Den goda frun satt med stickstrumpan i handen vid
fönstret, som vettade åt saltsjön, ty derifrån kände hon
ju kasta ögat åt det håll, der briggen låg, som snart
skulle röfva hennes älskling ifrån henne och lemna
intet annat än saknaden qvar.

En tår halkade mången gång under dagens lopp
ned pä kinden, då hon tänkte på sonens snara bortresa
på de faror, stormar och skär medföra, och på de långa
tre åren, hvilka, hvardera hafva 4 årstider, således 12
sådana, innan Lucretia återigen låg "stolt vimplar.de i
den nådda hamnen", såsom "Talis Qvalis" sä^er, och
hvem visste om han någonsin återkom Det var
modren som sålunda klagade i sitt hjerta, och hvilken
moder sörjer ej vid tanken att lemna ifrån sig det käraste
hon eger, men bredvid den moderliga sorgen stod äfven
den moderliga omtankan, som hviskade: "du lofvade din
döende man att väl fostra det enda barnet, och en
sjöman blir ingen kart hemma i mammas varma kamrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:19:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifochdod/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free