Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■il
Elin berättade om sin sjukdom, om sitt ensliga lif,
utan fader och moder, tvungen att lefva tillsammans med
en farbror, som hon icke älskade, och fru Winckler
berättade om sonens hemkomst den förskräckliga natten,
sin egen oro, hans yrsel och skada i armen, men hvad
han yrade ansåg hon öfverflödigt att nämna. Hon trodde
sig böra undvika allt som kunde närma två unga
hjertan, af hvilka det ena redan glödde som en liten
vulkan, den man instängt i en kopparhylsa, men hvilken
skulle spränga sitt fångsel, när det blef för varmt och
för trångt i hjertkammarn. jordens mest (/lödande
maskineri. Allt efter som de meddelade hvarandra de
passerade händelserna, närmade sig de båda fruntimren
genom ömsesidigt deltagande ocb funno sig belåtna i
hvarandras sällskap, ty goda menniskor lära snart känna
och första hvarandra.
Fru Winckler hade tagit löfte af Elin att hon skulle
besöka henne, och den goda frun lofvade att göra
detsamma tillbaka. Elin skulle just taga afsked, då en röst
lät höra sig, sjungande på en bit af en gammal
sjömansvisa: "Min julle lätt på vågen, du vagge flickan min".
Fru Winckler rodnade lätt, ty hon kände igen denna
röst och denna sångstump. Det var hennes son, som
oförmodadt hemkom mot all vana. Elon blef något
orolig och visste ej hvad hon skulle företaga sig. Stunden
var kritisk och ett möte kunde ej undvikas. Lion bad
Elin sitta ned och begaf sig ut i salen att åtminstone
förbereda sonen på detta möte, som modren anade ej
skulle blifva utan sina följder. Men knappast var hon
utkommen i salen, förrän den unga kaptenen var inne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
