Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
funnit en broder; ja, min hulda Klin. en broder, hvars
hjerta skall klappa tör ditt väl, så länge blodet rinner i
ådran.
— O, hvad du är god, Alfred, — svarade nu den
hulda flickan med ett ljudligt småleende pa sina läppar
och en lindrig rosensky på sina kinder, — skulle jag
törtornai pi ’lia, som jag har att (ack* lör lifvet? Kalla
mig gerna du, ty din ädla handling har i mina ögon
ett välde, hägra än att den kan gälda* fi denna
jorden. Äfven jag tänkte mänga gånger pa dig under de
långa tiiumarne pa lazaretlet, och likasom du längtat att
återse mit:, ti Kr denna stund den dyrbaraste i mitt Ii»,
då jag far visa att jng är tacksam i mitt hjerta,
— lagen kommer ihåg den gamla — inföll uu
iru Winckler småleende, — här står jag som en stum
askádarinna. men jag har sett nog och tackar Gud att
han gifvit min Altred, hvad ban sa länge önskat, denna
flickas goda och ädla hjerta.
— O, moder, hvilka ord du talar! - ropade
Altred hänryckt, — säg mig, Elin, äro de sanna. Far jag
bedja om ditt hjerta, som jag älskar,? — Han bad så
varmt, det l.ig sä mycken sanning i hela hans väsende,
så myckenärlighet i hela hans öppna och sköna öga, att
Elin rodnande räckte honom handen och lät honom
besegla sin lyrka med en kyss på sina friska läppar.
Vid denna kärlekens slutliga seger begaf sig den
lyckliga modren ut att ordna kaffebrickan, ty äfven hon
visste att tva lyckliga hjertan vilja vara allena den stund,
da de säga att de älska hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
