Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett sådant förnyadt utgifvande åtföljes i vår tid gärna af ett
förtydligande i bild, hvarmed skildringarna så att säga understrykas
och hvarvid läsaren hvilar sig, hvilar sig med nöje, om texten
intresserar samt tecknarens talang och sakkännedom förenats med
vilja och förmåga att sätta sig in i författarens tankegång och
stämningar.
Kanske bör mannens med pennan omdöme om huru hans
medarbetare med ritstiftet lyckats, tillmätas någon betydelse? Kanske
tillåtes det mig därför att här uttala ett hjärtligt tack till de
konstnärer, som prydt och klargjort mitt arbete, min beundran och
öfverraskning framför den tankeläsningskonst, hvarmed några af dem
blickat in i mitt hjärta och min fantasi!
Hvad min egen del af arbetet beträffar, skulle jag hälst vilja
uteslutande lita till det »förord», tidigare läsare gifvit den och förutan
hvilket detta samlingsverk tydligen icke ifrågakommit.
Mina små skildringar börjades med det bläck, som kunde finnas
kvar i pennan och det intresse, som kunde återstå i sinnet efter
tidningsmannens ofta rätt tunga arbetsdag. I hvad mån detta
stundom inverkat på den formella framställningen, tillhör ej mig att
afgöra. Men jag hoppas och har fått många glädjande erkännanden
af att min lifslånga, ofta dagliga och lifliga samvaro med »Svenska
bondehems» typer och mångårig beröring, iakttagelser af och
samverkan med äfven de flesta af Sveriges öfriga samhällslager, under
de inträngande förhållanden, i hvilka en på tidningens alla områden
arbetande journalist försättes, skola ha tryckt ärlig
verklighetsstämpel på hvad jag skrifvit.
Där du icke finner det så, där du ej på dessa blad klart känner
igen hvad du själf sett och erfarit, där ligger felet i en bristfällig
och begränsad formgifningskonst, hvaraf så många oändligt högre
stående skildrare än jag lidit, ty jag var annars, skam till sägandes,
hvad man kallar en ’god referent’.
Käre läsare! Det är med så underliga och egendomliga känslor,
man ånyo efter några solhvarfs förlopp ger sig ut i gamla bygder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
