Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När Agust kom te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då geck ja opp i stuan, å ve dä ja glänte på dörren feck
ja höra ett pipanne rä som när en lammunge ska försöka
leta rätt på mor sin. Å Stina lå i sängen å va blek som en
snö och hveskade:
— Kalle lelle, i da vinner ja inte gå på loen mer; du
får låf springa ätter Märtha i hinastuan.
Å ja sprang ätter Märtha, å åm en liten vänning hade
Stina glötten nytvättader på armen där hon lå. Dä va Agust,
å han ä nu en rasker kär å boställsbonne i Granebo, men
då va han röer i synen å skrynklier som en illa stekt
jorpära, dä lella lifvet.
Å ve dä ja så min stackars kvenna ligga där på sängen
så tålier å snäller, å tänkte på att hon bå skuret opp å
bergat in, ändå hon vatt illavuren hele sommarn å hösten, så
alldeles hetnade dä te i västen, å ja kände att om hon ble
allri så gammal å skriner å låjer[1] — såm hon vesst åckså
har blett — så skulle ja ändå allri va kröpp te å läta bli å
va gla ve ’na liaväl. Ja ste fram te ’na å vannt inte säj mer än:
— Stina lella!
Då vre hon på hutet å tittade på väggaklåckan, å när
hon feck si att visarn pekte på halt åtta, höppade hon te i
sängen å sa:
— Kalle, Kalle, be Märtha i hinastuan att hon för all
del kvällmjölkar kostackarna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
