Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Kärlek till torfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De andra syskonen voro fullt upptagna med att sörja
för sin framtid. De voro ett duktigt folk, Pihlarna; en blef
husmamsell, en annan verkmästare på en snickerifabrik, en
mejerska, två sömmerskor, en, som inte visste sig annan råd,
man i ledet vid Vendes artilleri med fast beslut att läsa
och tjäna sig upp, och så vidare.
Men fanjunkare Gustaf bara läste nämndemannens
auktionsannons om gård och lösbo, läste den med tårar i ögonen
samt bleknade och magrade för hvarje dag man kom
närmare auktionen. Han var en hederlig karl, Gustaf Pihl, men
han hade visst i de dagarne sålt både kropp och själ för en
summa nog stor att, om än med yttersta nöd, behålla gamla
Storkebo.
Man visste aldrig att han haft någon flicka kär. Det
är ovisst om han, undantagandes mor och systrar, någonsin
sett på en kvinna med andra tankar än hvad hon kunde
duga till i ladugården, ute på skördefält och potatisland.
Den dagen auktionen hölls skulle fanjunkaren helt visst
hellre stått gent emot både ryssars och tyskars kanoner än
midt för fader nämndeman, som vid det gamla, kära,
pärlfärgade matsalsbordet bjöd ut Storkebo, till att börja med
för 12,000 kronor.
Buden föllo raskt och tätt, och det slogs slutligen bort
för hela 25,000. Där gled ett leende öfver Gustaf Pihls
bleka ansikte. Hade han själf kunnat uppträda som
spekulant, skulle ju hvarje öfverbud känts som ett styng i hjärtat;
nu var det ett erkännande af hvad »gamlepatrons Gustaf»
uträttat. Det var rusthållarens i Korparås nygifte Anders
Petter, som stannade för budet, och hans jättestora,
blomstrande, unga, linhåriga hustru visade större delen af sina två
och trettio präktiga, hvita tänder af förnöjelse, när hon efteråt
gick genom rummen och strök med sin kraftiga näfve på
tapeter, gardiner och möbler och »hviskade», så det hördes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
