Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rotehjonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
harfven, och tröska kan han redan som en dålig piga. Nå,
hvad säjer du? — Sexti riksdaler? ... ä du rent från vettet!
Tror du att församlingen har en guldgrufva att ta af! Nå,
raska dej nu! Känn bara så’na knubbiga armar han har!
Och brås han på far sin, så blir han ingen dålig arbetare,
för Peter i Näset han slet som en hunn, fast han va’ en
dumbom och låt slå ihjäl sig, då mohålan[1] rasade. Seså,
nu lipar den bytingen för det, kantänka. Vell du va’ töst,
din lelle sate! ... Femti riksdaler, hvem va dä? Jaså, Ola
i Basthult, nå dä va raskt, Ola ... fyrtisju riksdaler ...
fyrtisex riksdaler å femti öre ... ingen mer ... säj fyrtifem
jämnt, så slår jag ... nå, där har du pojken, Ola, slit ’en
mä hälsan ... hva’, lipar du ännu, din kanalje?»
Och så går det undan för undan, och allt efter som »varan»
afsättes, draga bönder och torpare hem med sina egendomliga
»inrop». Hem! ja, inte blir det i vanliga fall något
mildhetens och kärlekens hem, de små stackarne få inträda i;
den mörkaste vrån, den hårdaste brödkanten, de orenligaste
och mest ledsamma sysslorna, det mest lappade »lasatäcket»
är för deras räkning, och om äfven husbondefolket är
någorlunda beskedligt, så draga barn och tjänstfolk, om sådana
finnas, nog försorg om att lifvet ej blir för ljufligt för den
»bortsålde», som alltid får spara dem i arbetet och tjänstgöra
som afledare för deras dåliga lynnen.
Det är dock naturligtvis inte alldeles omöjligt, att lifvet
äfven för ett dylikt barn kan blifva jämförelsevis drägligt.
Goda människor finnas öfverallt, och så finnes ett och annat
barnlöst folk, som verkligen fäster sig vid de små, hvilka på
ett så egendomligt sätt blifvit dem anförtrodda. Under alla
omständigheter ha de unga »lifvet framför sig»; det kommer
en dag, då de »ha gått och läst» och icke längre behöfva
»säljas», utan själfva taga tjänst såsom drängar och pigor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
