Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rotehjonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då ger det sig, om de under ett helt långt, arbetsamt lif
ha nog lycka med sig eller nog kraft af försakelse, att icke
en gång på gamla dagar ånyo behöfva stå vid sockenstugans
dörr och höra auktionistens rop:
— Gubben ä’ ännu inte så usel, att han inte kan köras
te å uträtta en smula ... fyrti riksdaler ... trettiåtta
riksdaler och sjuttifem öre ... trettisju riksdaler ... pang! ...
hvem va’ den löcklige?
Jag glömmer aldrig en episod vid ett dylikt tillfälle.
»Auktionen» led mot sitt slut, och de sparsamt fallande buden
blandade sitt ljud med snyftningarna från en gammal man,
som satt nederst på bänken vid kakelugnen. Det var
»Oxa-Johannes», känd i orten, först såsom »socknens rikaste pojk»,
vidare som en aktad danneman på egen gård och sedan som
en besinningslös deltagare i parti-oxhandeln, detta
landsbygdens börsspel, som ruinerat tusentals välbärgade män och
besutne hemmansägare. Så hade det gått utför för
Oxa-Johannes, och nu hade det kommit så långt, att han nödgats
tillita den fattigvård, i hvilken han tolf år förut setat såsom
ordförande. Bönderna voro liksom lite skygga för att titta
at vrån, där gubben satt, och stämningen ville inte bli riktigt
obesvärad. Johannes’ brorson, en någorlunda bärgad
fjärdingsbonde, befann sig äfven i hopen. Slutligen tilltalade
den gamle honom:
— Gustaf lelle, du kunde gärna köpa mej; jag ska’ arbeta
hos dej allt hva’ ja’ kan, å ja’ ä’ så gammal, så jag orkar
inte äta så möcke ...
Brorsonen slog först ned ögonen och blef lite röd i synen,
men fattade sig strax och utlät sig i fullkomlig affärston:
— Det vete tusan om dä’ ändå kunde va’ nå’n affär;
färbro ä’ allt fasligt skröpli ...
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
