Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rotehjonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På hvarje auktion blir till sist öfver en eller annan vara,
som ingen för något pris vill ha. Så ock här. Det finnes
blinda gubbar och gummor, idioter oförmögna till hvarje slag
af arbete och som inte ens kunna vårda sin egen kropp, med
fallandesot svårt behäftade individer, som injaga förskräckelse
bland sin omgifning, lytta och lama, som omöjligen kunna
göra någon den ringaste nytta för sig.
Det är dessa, som bli de egentliga »rotehjonen», det är
dessa, som på bestämdt klockslag få gå från dörr till dörr
hos rotens hemmansägare. Hvad elände ett dylikt
»försörjningssätt» medför på områden, där man ej utan sorglig
erfarenhet skulle kunna ana att det kan utöfva något inflytande,
vill jag bara belysa med det enkla faktum, att tvenne
idiotiska systrar, som icke det ringaste kunde reda sig själfva,
utan enligt fattigvårdsstyrelsens förordnande hela sitt lif drefvos
som boskap från gård till gård, födde — den ena fem, den
andra två barn till världen. Rättvisa premier åt
fattigvårdsstyrelsen för dess bakvända administration!
Underligt länkas dock i sanning människornas öden! Alla
dessa barn hade normala själsförmögenheter, ett par icke så
litet därutöfver, och ett af dem sitter nu såsom en välkänd
köpmans aktade maka i ett godt hem i en af våra större
handelsstäder. — Men det hör nu icke hit.
Jag minns en dag, då en gammal piga, känd under namnet
»Maja i Hultet», gick under klubban på en dylik auktion.
Hon hade tjänat hos andra hela sitt lif, men af de då för
tiden till högst trettio riksdaler per år uppgående lönerna hade
hon ej samlat något till gamla dagar. Hon var ännu tämligen
rask, men hennes syn så försvagad, att hon med möda kunde
skilja på natt och dag. Socknens nämndeman »ropade in»
henne för 60 riksdaler, men när han hade haft henne ett par
är, var hon stenblind och — omöjlig att sälja. Då skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
