Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Den store tjuren i Berga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela fähuset feck, förstås, ändras om, å båa
kubbalänkarna tos te bindsle, å lagårdsgräbban sa opp säj mä samma,
för hon sa söm sanningen va: »Lyda å tjäna sin husbonne
ä en sköldi te, men låta myrda säj å utlännska villdjur kan
ingen länsman tvinga en stackars lejegräbba te.»
Te sist feck bonnen fora å passa tjuren själf, när inte
Spelare-Johan va på dagsverke, å dä va hans nöje å stå
frammanför i foergången å räcka honom pärkålar å
timotejvaskar. Men om nätterna bölade han så grömt — tjuren
förstås — så moran geck allri te sängs utan å lägga
psalmaboken breve, så hon kunne ta säj ett värs eller två, när hon
ble beklämder i bröstet å dä hisklia rytannet.
Så när söndan kom, bjö bonnen hela byalaget på
kaffegök å pannekaka, å sen to han ner dom i fähuset å frågte
dom, om di töckte, att två banko va för möcke för hvar
gång di feck låna rastjuren.
Gubbarne di tittade på tjuren å på bonnen å på
hinannra å harskade säj, å så sa Petter i Söragår:
— Äss du velle betala mej tjufem reksdalar, så velle
ja ändå inte låna ett tocket åbäke. Han ä ju så grömmer,
så mina stackars kriatur skulle schvemla bara di finge si an.
Då ble bonnen rasannes, slo igen fähusdörren å
hveskade te sin gräbba:
— Gack opp å säj te mor att här behöfs ingen
kaffehalfva.
Så i veckan spekulerade Johan törpare ut, att dä skulle
va nöjsamt för tjuren å komma ut på klöfvergroen; å di stack
en järnlänk i nosringen å löste binnslet.
— Mu-u-u-uuuh! sa tjuren, å så bar dä ut mä samma;
Spelare-Johan slo omkull på fähusfloen, gräbban ble liggannes
på tröskelen mä ett skafvet ben, å bonnen han släpade mä i
länken te vattenhoen, där ble han liggannes. Å moran låste
in sej i fastukammarn å ref ner Hoofens postilla frå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
