Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rännare-Lena och hennes unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människa, att det fanns en enda på hela jorden, som inte
föraktade henne!
Det fanns där också — en hel sommar, men på hösten
visste hela byalaget att »Fattig-Lena låtit lura sej af
halfgårdsbonnens pojke».
När rikemanshemmet sluter sig om den unga makan, då
ligger det något obeskrifligt rörande fagert i ett barns
moderskap, men ack, öfver Fattig-Lena sväfvade intet poetiskt
skimmer; hon blef bortkörd från förförarens föräldrahem, det var
kommunalordföranden, som hyrde in henne i backstugans
farstukammare och det var Lunta-Mia på fattighuset, som »höll»
hennes gosse till dopet. Ah, hon var ju ett utskum, ett
vidunder, som kunnat bära sig åt på det viset, inte två år
efter hon gått och läst!
När hon ätit upp en halfspann korn och tre riksdaler,
sa’ kommunalordföranden, att nu hade samhället gjort sitt,
nu var Lena kry igen och borde sig själf försörja. Sig och
ungen!
Hon grät och frågade, hur hon bara skulle göra med
gossen, om hon lyckades få något arbete borta?
Kommunalordföranden höll före, att det skulle varit bra om hon
tänkt på det innan hon satte sig i omständigheter.
Då började kampen med lifvet på allvar. Det första året
sysslade hon med att spinna, sticka strumpor och svälta.
Att spinna efter på landsbygden gängse arbetspris inbringar
högst — åttiosju öre i veckan.
När gossen var årsgammal, fick han sköta sig själf. Då
gick Lena vid tröskverket på herregården mest hele vintern
för åtta skilling om dagen och födan. På morgonen
släckte hon af i spisen, plockade upp knifven, saxen och
stoppnålen på hyllan, låste dörren och bad backstugusittarens
hustru: »Titta te an, Lisa lilla, äss han bler för lessen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
