Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rännare-Lena och hennes unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyktan i taket kastade ett sömnigt sken på statdrängarne,
som stodo med sina klyngor i händerna för att rista upp
halmen. Torpartöserna löste kärfvar i förlag, och öken,
som visste hvad komma skulle, upphörde att idisla.
— Klart?
— Nej, stopp, Rännare-Lena, som skall räfsa undan vid
cylindern, är inte kommen ännu.
— Förbaskade kona, som inte kan passa på!
Man väntade i fem minuter, kanske tio. Så togs en
annan räfserska, och rättarn fällde den dom, att eftersom
Rännare-Lena försummat sig, så skulle hon inte så brådt få
något arbete där vid gården.
Men det gjorde detsamma, ty Rännare-Lena behöfde inte
något arbete mer. Logdamm och Decemberköld hade
fullbordat sitt verk. Två gånger hade hon måst stanna på
hemvägen genom hagen i går kväll. Hon hade lutat pannan
mot en björk, och röda droppar hade kvällt fram öfver bleka
läppar. Först sakta, två och två, likt tårarna hos en som
inte gråter i hvardagslag, men sedan raskt och ymnigt som
flödet ur en krigares sår. Rännare-Lena hade ju också stupat
på sin valplats.
Så stapplade hon in i stugan, gaf lille Per bröd och
potatis, tände på i spisen som vanligt och satte sig framför
elden med barnet i knät. Varma, klara droppar föllo på
piltens kind.
— Mor, nu dryper taket igen! kved den lille.
Då log Rännare-Lena för första gången på länge, länge
och torkade tårarna ur ögonen med den våta kjolfållen. Och
så gingo de till hvila och somnade tungt och djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
