Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Medborgerligt förtroende»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tingshuset var fullt af folk. Målet var också högeligen
intressant: postrån i förening med mordförsök. Saken var
klar och utredd, den från dråpslaget återställde postiljonen
hade igenkänt rånaren, och dessutom hade denne själf icke
gjort det minsta försök att neka.
Och rättens ordförande läste:
»— — — — — dömes han, Carl Stål,
jämlikt strafflagens 21 kapitel 1 §, jämförd med 2 §, 2
momentet och 6 § samma kapitel, att för rån i förening med
groft våld hållas till straffarbete i 10 år samt vara
medborgerligt förtroende för alltid förlustig.»
Stål stod till utseendet kall och likgiltig, medan domen
upplästes; endast vid de sista orden for skymten af ett
hånlöje öfver den dystra pannan och genom de mörka ögonen.
Då besvärshänvisningen upplästes, skrek han:
— Nej, ja’ ä’ nöjd med domen, mycket nöjd. Ha, ha,
ha! Tre gånger har jag försökt att bli en ärlig karl, skulle
också blifvit det, om inte prästbetyget funnits, ja, det skulle
jag, ta mej f..
— ... för ut fången!
Och fången fördes ut. — Samhället hade fått honom
dit, hvarthän det i många år sträfvat, och kunde nu så
mycket det behagade förvåna sig öfver sitt offers »förhärdelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
