Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Han kommer nog»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När far sedan skulle lyfta det stora lånet, gick han själf
in till staden för att hälsa på pojken, men det gjorde han
aldrig om igen, för Kalle hade fått sina ögon så fördärfvade
af det myckna läsandet, att han höll på att inte känna igen
gubben, när han mötte honom på gatan.
Första gången blef Kalle kugg i studenten, men det visste
då mor Lena i Hästängen att berätta för hvem som ville
höra på, att det var bara för Lunnaprofessorns kitslighet, för
Kalle, som var så lärd, hade inte fått af sig att sticka till
honom en femriksdaler, som alla de andra studenterna hade
gjort. Prosten han sa att det där kunde aldrig vara sant,
men Kalle hade själf sagt det och inte kan man tvifla på
sitt eget kött och blod. För resten tog ynglingen studenten
året därpå och fick venia af biskopen och predikade i sin
födelsesockens kyrka så att tårarna skvalade i
kvinnfolkabänkarna, men då sålde far all skogen på hemmanet.
Och mor Lena hon grät, bara grät af idel glädje. Ack,
om hon finge lefva i tre år till, till dess Kalle blefve en riktig
präst; men då ville hon också dö genast, bara för det hennes
egen son skulle få ge henne nattvarden hemma i den gamla
stugan, där han själf var född och där hans gamla mor bedt
så många varma böner för hans väl.
Kalle, han hade inte följt med föräldrarna hem från
kyrkan, han hade blifvit bjuden på middag på herrgården
tillsammans med informatorn där, som var hans skolkamrat.
Det hade inte far tyckt riktigt om, men då hade mor Lena
frågat honom, om han inte unnade sitt eget barn en smula
glädje på en dag, då han gjort dem så mycken ära.
Och så när Kalle kom hem vid tolftiden på natten och
mor Lena ännu satt uppe i den lilla farstukammaren och
väntade på honom, och ingen såg det och ingen kunde
skratta åt hennes gamla rynkade kjol och storrutiga
hufvudkläde, då var det som om något varmt runnit öfver invärtes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
