Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Kungsskjuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och gästgifvaren tittade ömsom på äreporten vid grinden,
ömsom på sin stora, blåmålade gökklocka, men hans själ var
inte på någotdera stället.
Och gästgifvaremor och hennes piga stodo högtidsklädda
i köksdörren och matmor förmanade:
— Det säger jag dej till, Kajsa, om någon af di kunglie
ber om ett glas vatten, så understå dej inte att ge honom
vatten, utan den oskummade morgonmjölken, som står där på
bänken. Och om han säger, att han hellre vill ha vatten,
så nig och säj: »Det kommer aldri’ på fråga, ers konglig
majestät.» Och när han så frågar hvad det kostar, så nig
om igen och säj: »Ingenting, ers kongliga majestät.» Och
när han så tar opp en femriksdaler eller en tieriksdaler och
ger dej, så nig ändå djupare och säj: »Tackar allra
ödmjukast; det var alldeles rent på tosingavis för möcke, ers konglig
majestät.» Och så går du baklänges in, så att du inte vänder
ryggen åt hans kongliga majestät.
Vagnsskrammel och klatschar höras borta på vägen.
— Å, herre Gud, nu kommer di ... en fyrhästavagn, dä’
ä’ bestämdt kongen ... Gud tröste oss, komsarjen ser honom
inte ... vi få lof å hurra lika väl ... »om de’ inte ä’ kongen»,
sa’ du? Visst tusan ä’ de’ kongen, den svarte, granne herrn,
som sitter i heltäckarn, fast kronan har han ta’tt å säj å håller
i knäet, för det ä’ så varmt ... och komsarjen, som
försummar sej ... nej, nu måste vi hurra på egen hand ...
hurraaaa..a..a..a..ah!
Men »kungen med krona i knäet» gaf inte sitt trogna folk
så mycket som en nådig nick. Han bara vände sig till en
»hofherre» och skrattade, skrattade än värre, när
nämndemansdöttrarna under djupa nigningar kastade på honom hvar
sin stora blomsterkvast.
Nu kom länsmannen.
— Vet ni då rakt ingen lefvandes hut, edra sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
