Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När lilla Stina kristnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa med till prästen och »hålla» en liten, om han är
kommen af något så när bra föräldrar; för den äran offrar man
gärna sin tvåriksdaler att lägga i svepen och några alnar
sextonskillingssits, när det lilla lifvet blifvit så pass att det
kan bäras till kyrkan.
För si detta är i realiteten hela uppfyllelsen af ritualens
ståtliga löfte att »vaka öfver den döptes kristliga uppfostran».
Kan man inte få bondmoror att bära, får man nöja sig
med torparkvinnor, och vilja inte dessa, får man be
tjänstegräbbor; men äfven de höllo sig för goda till att vara med
om att presentera Lars Jonssons tös för vår herre och
kyrkoherden.
Ty Lars Jonsson var bara en mycket fattig
backstugusittare, och där blef nog inte något fint kalas eller några
trefliga pojkar till motfaddrar.
Men så hade han ändtligen fått fatt i den lilla minsta
sommarpigan framme på herrgården. Det var så skralt det
gärna kunde vara, ty hon var bara sexton år, och så var
hon en så’n där »oäkting», ett »pigebarn», om hvars pappa
ingen visste annat än att han ställt kosan åt järnvägarna i
Norrland, då det blef tal om de dyra, till hela 30 kronor pr
år uppgående fadersplikterna.
Men »gått och läst» hade lilla Emma, så att från
kyrkolagens sida mötte intet hinder för henne att ikläda sig hvilka
förbindelser som helst i fadderväg, och så tyckte hon det
skulle vara så innerligt rart att bli gudmor, fast Gud vet om
hon kunde lägga mer än en riksdaler i svepen. Ack, hon
hade ju så liten, liten lön!
Och det hade Lars Jonsson sagt, att det kunde då ingen
lefvande människa hjälpa, när hon inte hade mer, och så
hade han fått låna husbondens häst och liggfjäderskärra,
förstås mot löfte om ett dagsverke i trösketiden, och där skulle
Lasse och Emma och den lilla namnlösa åka till prästgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
