- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
99

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När lilla Stina kristnades

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Smedens snedbente Kalle hade kilat en halftimme i förväg
för att stöta till vid gatugrinden vid prästgårdsladugården,
och så räknade man på att kyrkherr’ns drängar skulle stå
på logen eller vedbacken och mot några klunkar ur
lommaflaskan kunna förmås att följa med in och deltaga i det
kristliga ansvaret. Det hade de blifvit så vana vid under de sju
ar de tjänat i prästgården, att skulle de tagit allt det där
riktigt efter bokstafven, så skulle de nu haft en liten rätt
försvarlig, privat själavård.

Till en början hade fördrängen, Petter, som var en
ordningskarl, skrifvit upp sina andliga borgensförbindelser på ett
blankt blad i almanackan midt emot där han antecknade
löfhöstningen, men se’n sa han, som sanningen var, att han
inte var kropp te å hålla reda på’t i längden.

Midt på vägen började lillan att kvida, och Emma,
som ville visa sig rådig, tog och snodde ihop en »sudd» af
det ena näsdukshörnet och en sockerpinne, som hon glömt
kvar i kjolsäcken sedan sista marknaden. Men det var
pepparmyntsolja i pinnen, så att lillan tog på att hosta alldeles
förskräckligt.

»Öfvercivilisationens» förbannelse!

Och när man så kom fram till fähusknuten, stod smedens
snedbente Kalle där och flåsade som en kapplöpningshäst
och försökte att titta riktigt vackert på Emma, men det ville
inte gå bra, ty försynen hade olyckligtvis danat hans
synorgan så, att när han riktade dem på tösabiten, föll det ena
på vedstapeln och det andra på hundkojan.

Och prästens drängar, de stodo och klyfde den rakaste
furuved så att det sa’ ho och hej i skogen, men när de förstodo
hvarom frågan var, så snöto de sig på förskinnen, vredo ut
mullbänkarna på huggkubben, togo hvar sin gudfruktig min
på sig och hvar sina två djupa klunkar ur Lasses
lommaflaska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free