Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När lilla Stina kristnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så gick man in, och prästen han hade tittat ut ett slag
genom rutan, och han förstod också hvarom frågan var och
ropade ut i köket: »Kajsa, sätt på kaffe och dopvatten!»
För si det var redan i Oktober månad.
Och lillan döptes till Stina efter Lasses mor. Sissa,
Lasses kvinna, som låg så blek och medtagen där hemma i
fållbänken, hade visserligen nämnt ett ord om »Lydia», ty så
hette guvernanten på herrgården, där Sissa tjänt som husa,
men då hade Lasse klämt snusdosan i matbordet och sagt:
»Inga dumheter, jag ska nock ändå göra er ’lydi’a’ båa två.»
Och när akten var slut, stod Lasse och trefva’ en stund
i den vänstra västalomman, och så ville han sticka till prästen
en riksdaler för besväret, men prästen tog den inte.
Men han sa’ inte, att han inte ville ta den för det Lasse
var så illa fattig, ty här finns folk, som kosta på den fattige
en smula grannlagenhet också, utan det skulle vara för det
Lasse öppnat grindarna åt prästen i två hela mil när han
for från höstmarknaden.
I stället bjöd frun på kaffe, och alla prästmamsellerna
skulle, kan veta, se efter om lill-gräbban liknade Lasse, och
det var visst inte så olikt, för rödfnasiga voro de båda två.
Och Emma, hon stod där så stolt och rodnande och moderlig
i sin snäfva nattvardsklädning och svarade blygt på
mamsellernas frågor och tryckte lillan så varligt, ack så varligt, till
knoppande barm. Det var alldeles som om kvinnan för
första gång vaknat till lif i den 16-årigas hjärta och halft
omedvetet slagit upp blåa, förvånade ögon mot en dittills
främmande värld ...
Unga kandidaten från Upsala, prästmamsellernas kusin,
som gjorde i »landsmål» och därföre begagnade hvarje
tillfälle att närma sig »folket», han stod i salsdörren och klämde
binokeln en smula fastare på sin något tunna näsrot och
mumlade: »måleriskt» bakom vaxade mustascher, och tittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
