- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
109

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nämndamannens grisaso

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Å nämndamannen bar in bå den brokete å den hvite i
säaboen å släppte dåm i en binge å satte hänglås för dörren
å skeckade ut pier å drängar för å söka ätter sona å di annre
säx. Men di kom hem mett i natten å hade, kan veta,
inte mä sej så möcke som ett endaste litet borst te en
åminnelse.

Men i davningen måronen ätter, mens nämndamansmoran
sto ve gafvelfönstret å låppade sej, kommer Kalle i Applabo
mä sin halltunnesäck, å i säcken pep dä: »oui, oui, oi, oi ...
i ... i ... i, å så släppte han ut tre grisar te på stuegålfvet.

Nämndamansgubben ble så gla, så gla, så han
jämnkockade[1] opp mot takgällen, å Kalle feck kaffe mä
tolfhålakringler å kaksöcker å en bra konjaksgök.

Nämndamannens pier å drängar to ut igen å hade mat
mä sej, men ve meraftansdags kom di tebaka å sa att dä va
en djäkla lögn å vinna[2] hetta svinen; men di hade inte väl
satt sej innan Kalle kom mä di tre siste grisarne. Men då
lot[3] han va trötter å slängde påsen utåt köksgålfvet å strök
sej mä tröjärmen öfver ansektet så svetten yrde på
kakspetten å sa:

— Här har ni alla grisarna, men sona ger jag fan; den
får I ta rätt på själf, färbro!

Men då kan en tro gubben begynte golåtas.[4]

— Kära hjärtanes, Kalle lelle, öfverge mej inte i nödens
stunn! Mötet ä i måron, å får ja inte igen min grisaso, så
tror ja rent ja gör å mä mej, sa han.

— Ja, där kunnen i känna, gubbafan, hur dä sve i hjärtat
mej, då I näkte mej Karin, mente Kalle.

Nämndamannen sto å svalde å svalde å vesste sej ingen
lefvandes rå, men bak köksdörren sto Karin å bet i
huekläet så dä inte skulle höras hur hon grinade, för Kalle hade,
kan veta, sagt na hvar grisasona va.


[1] Hoppade jämnfota.
[2] Kunna.
[3] Låtsade.
[4] Tala vänligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free