- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
111

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Per Jönssons Lasse, som kom sig upp i världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Guld och ära, köpta för heder och mannatro, lyx och
njutningar, utan något hjärta att dela dem med, glans och
höghet, hunna med den klafbundna egna öfvertygelsen som
trappsteg, det är elände.

Att stå okänd, fattig och ringa, med hjärtat i brand, med
ungdomsmod och ungdomskraft, som tycka sig vilja och
kunna famna all världen, det är icke elände, det är glädje,
höghet, jublande fröjd!

Men det finnes också eländen, på hvilka ingen borde
taga miste, och ett sådant hade blifvit Per Jönssons änkas
tunga lott.

Ingen har sedan ett halft sekel behöft att »svälta ihjäl»
i vårt fädernesland, och den lungsiktiga änkan, hvilken icke
på åratal kunnat lämna sin halmkärfve i hörnet af den
gistnade, halft nedruttnade backstugan, hade också af
fattigvården sina modiga sex kappar korn och tjugofyra skilling
i pengar hvarje månad till sig och pojken sin; hon var
således rikligen doterad, ja hon var socknens tunghållnaste
fattighjon, och borde vara nöjd. — Det var, efter den tidens
varupris, hela tre skilling om dagen att lefva på »för två
ensamma människor».

Men hon var så förskräckligt sjuk, hon hostade så att
den usla bostaden skakade, och det var bäst för roten och
för henne själf ju förr hon finge sluta. — Och så kunde
hon inte låta bli att tänka på pojkstackarn, utan låg och
grät nätterna i ända för hvad det bara skulle bli af honom
sedan hon gått bort.

Det var egentligen detta som fattigvårdsordföranden fann
så »rysligt eländigt». Herre Gud, pojken kunde ju få valla
får, köra tröskverket, bli statdräng, gardist, backstugusittare,
hamnbuse eller inbrottstjuf, alltsammans rymliga banor, som
stå fattigmans barn öppna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free