- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen /
136

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Gamle Trogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på ett besynnerligt sätt låg med armen utsträckt öfver
sidokamraten. Vid närmare undersökning visade det sig, att både
puls och hjärta, om än svagt, fullgjorde sina funktioner. Vi
flyttade Trogen — ty det var han — tillbaka till sjukhuset,
från hvilket han senare utskrefs såsom återställd.»

Detta var ett hopp, men ett mycket svagt, då inga senare
upplysningar stodo att vinna, och då man besinnar huru
vanskligt det skulle vara för en vanlig bondsoldat, att, svag
och eländig samt okunnig i språket, taga sig fram i
främmande land.

X. fick i Åbo spörja mycket nytt, som för andra redan
var gammalt; han fick höra berättas om huru den slutade,
denna här, »som frös och svalt och segrade tillika», om
kamrater, som lystrat till reveljen ofvan ifrån och med lugnt
jämnmod gjort halt och front framför det sista
mönstringsbordet, om mödor och försakelser, hjältemod och — förräderi,
samt om sin högt aktade general Hederstierna, hvilken af en
Kinnevalds-soldat bars ombord på båten, som skulle föra
honom öfver till Sverige, sedan han ordnat reträtten för den
svårt blottställda bataljonen, hvilken led brist på
transportfartyg, men själf ej kunde förmås att frivilligt lämna det land,
han med ära hjälpt till att försvara.

Under allt detta var dock Trogen ständigt i löjtnantens
tankar, men småningom vande han sig, då alla
efterforskningar voro förgäfves, att inskrifva den käre kamraten bland
de vakanta numren i sitt hjärta.

Det var nyårsdagen 1810. Snön låg djupt öfver ryarna
i Sunnerbo och nordanvinden svepte sig kall omkring det
anspråkslösa militiebostället Öckershult där nere i Hinneryd.
Det var löjtnant X:s hem, och han nalkades det själf på
högtidsdagens kväll med oroligt hjärta öfver hvad det under
hans långa frånvaro månde ha blifvit af hans två små,
moderlösa döttrar. Så får han ute på vedbacken se en jättegestalt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 08:04:45 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free