Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Läsemötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gossar i verkenskläder och flickor i linnekjol; men är
fromheten större?
Efter »frågoförhöret» kom »efterförhöret», en ledigare
katekisation, där frågorna icke ställdes till viss person, utan äfven
de äldre fingo tillfälle lysa med sitt teologiska vetande. —
Därefter uppbar prästerskapet vanligen några af sina i
kontanter förvandlade naturalöneförmåner, och så följde ett
kalasande, som ofta varade i flera dagar, men uti intet afseende
skilde sig från de vanliga gästabuden i allmogens hem. I dessa
kalas deltogo endast de gifta folk, som medfört »förning»;
ungdomen och de fattige, som icke hade råd laga förningsmat,
afspisades med ett par koppar kaffe, en bit pannkaka och ett
stycke »siktebröd».
Läsemötet i sin ursprungliga, egentliga form af husförhör,
hållet i landtmannens eget hem, hör nu snart till en förgången
tid. Nu bevistas förhören mycket oordentligt och mest för
»oppskrifningens» skull.
Deras vackraste moment, då de höllos i hemmen, var
»efterförhörets» afslutande i bön. Jag minns så väl ett dylikt
tillfälle. Unga och gamla reste sig från bänken, och
andaktsfulla blickar riktades på den gamle pastorn, som stod däruppe
vid gafvelfönstret bredvid den blåmålade väggklockan. Två
visare för tiden och evigheten! Höstsolen blänkte in genom
de små, blyinfattade rutorna, och dess försvinnande strålar
lekte mildt med gråa lockar och rosiga barnakinder. En liten,
knappast veckogammal pilt, som förts till läsemötet för att
döpas, tittade från modersfamnen så stort och förundradt på den
gamle granadören vid hans sida, hvars kala hufvud oupphörligt
darrade såsom det fullmogna axet för vinden i skördetid.
Och den gamle prästen bad varmt och innerligt för sin
hjord, bad att, när mödans och arbetets tid vore lyktad, den
sista skörden bärgad och den sista fåran vänd, det trägna och
mödosamma arbetets söner och döttrar, han hade omkring sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
