Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då tog det i dörrklinkan, och den saknade trädde öfver
tröskeln. Det blef just ingen så stor uppståndelse, som man
skulle kunnat vänta, då föräldrar och barn oförmodadt träffas
efter flera års skilsmessa, men flickans ton lät litet osäker,
då hon hälsade:
— God kväll härinne!
— God kväll igen, Brita; har du hittat hem på själfve
julafton?
Det var alltsammans.
Något lifligare blef det likväl, när Brita fått af sig sina
schalar och doningar, och mor förstod att hon — inte kom
ensam, att hon under sitt hjärta bar kvinnans vanliga straff
för mannens felsteg. Då blef det skällsord och gråt och ny
påhälsning i den ospräckta kvartersbuteljen, men då klarnade
också ställningen för Jöns så att han förordnade:
— Båa gräbberna kan inte va’ hemma; när treadaen har
gått, ska Johanna söka sig ut hos främmadt folk, om hon så
inte får mer än bare maten, men akta dej så att du inte
kommer hem som söster din, för då vankas det smörj, begriper du.
På det viset kom Johanna ut i världen och vann i sinom
tid befordran till kammarpiga på herrgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
