Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raska motionen och kinden sken varmt mot Decembersolen,
som just lagade sig till att taga god natt.
Johanna skulle inte varit kvinna, om hon inte sett att
han var vacker ...
— Jag skulle be herr Elg vara god komma ner i salen
och dricka kaffe.
— Tack, liten! ... Och vid det han vände sig om, fick
han se en orolig, fuktig blick under en rikedom af svarta
flätor, och en liten brun näfve, som famlade med låset en
smula mer än som egentligen behöfdes för att komma ut.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Det blef ingen så’n där vanlig förförelsehistoria af, med
svikna löften och krossade hjärtan och dödgräfvare och
kyrkogård och samvetskval och korsröfvareomvändelse och allt det
där, som hör till; men de höllo hvarann fast och länge
omfamnade, och det skulle kanske varit vanskligt att räkna huru
många gånger deras läppar funno hvarandra under ett par
minuter.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Sedan talades de icke mera vid hela julen. Den unge
studenten var en bra gosse, hvilken aldrig med öfverläggning
gjorde något, som han ej fullt kunde gilla, och Johanna höll
sig ur hans väg med oskuldens instinkt där fara är å färde.
Han reste om några dagar och glömde att hon någonsin
funnits till. Hennes hjärta var träffadt för lifstiden.
Se kvinnorna ä’ ibland på det viset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
