- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
165

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Friskt humör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då — grät Kalle, grät mycket och länge och för första
gången i sitt lif.

Komministern i socknen kom till torpet och talade tröstens
ord, talade vackert om uppståndelse och återseende, och
varnade änklingen att sörja såsom de där intet hopp hafva.

Kalle lyssnade tacksamt och sade slutligen:

En tröst har jag ändå i allt mitt elände.

— Du menar att din kära maka är hos Gud? sa’ prästen
och hällde på örat.

— Ja, dä också, men nu mente ja’, att ja’ hade vett å
släppa ut koen en timme förut, annars hade hon väl strukit
mä, hon också.

Det är vanligen så, att den vår herre gett ett friskt humör,
den har han också utsett att gå igenom mycket svårt här i
världen, och Kalle hade ännu en pröfning igen.

Han gick och arbetade vid ett sågverk i stränga vintern.
Han frös och slet ondt och fick ofta vara våt och höra
isbitarna skramla om tröjan. Men högt öfver vattenfall och såg
ljöd hans muntra sång.

Bredvid grindsågen, dit han släpade de tunga kubbarna,
lopp en rundsågsklinga på sitt bord. Hon sjöng i kapp med
Kalle och kantade bräder så det var en lust och glädje åt det.

Men en dag hade det kommit is på golfvet när Kalle
kom släpande med sin stock till grindsågen. Hans ena
träsko slant och Kalle föll framåt mot den fräsande
rundsågsklingan ...

Sedan mindes han inte mer förrän han vaknade till sans
i sågbokhållarens säng, och såg klockaren, socknens kirurg,
stå midt på golfvet.

Först sträckte han ett tag på benen. De voro i behåll
båda två. Så rörde han på armarna.... Den högra gjorde
tjänst, den vänstra ömmade och var tvärt af strax nedom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free