Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Spelmän och auktionslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansnöje i grannhället, så blef man ändå liksom elektriserad vid
hans blotta åsyn.
»Nej, titta på spele-Johannesen!» hette det i korus, och
lien och räfsan gingo med raskare fart en hel timme efter
det backstugans Paganini passerat.
Denna gamla hederliga bondspelmanstyp har haft en
märkvärdig otur att blifva misshandlad af skalder,
sagoberättare och unga, hoppfulla studerande vid små novellistiska
debuter i »ortens tidning». Än har han varit idiot i allt
annat, men spelat så gudomligt, att stickor och strå kunnat
hoppa därvid. Än har han varit en fattig dräng, som
förälskat sig i den rike nämndemannens Lotta, men slutligen
nödgats spela dansmusik på hennes bröllop med en annan,
hvarvid antingen spelmannen och Lotta dansat ihjäl sig af
pur sorg eller också spelmannen helt solo lagt sig att dö
några hundra fot från brudgemakets fönster med fiolen i hand
och Lottas namn på sina läppar. Än har han ... men ho
kan väl upprepa alla dessa befängdheter!
I verkligheten var byspelmannen vanligen en sund och
praktisk natur, mycket mera praktisk t. o. m. än hans å
dyrbara cremonesare för fyllda salonger konserterande
yrkesbröder. För högst få, och i så fall någon orkeslös gubbe, var
fiolen den enda födkroken; vanligen kunde spelmannen ett
annat yrke, helst snickarens, och de flesta af dessa
själfbildade musici hade själfva gjort sina instrument. Utan att
reflektera det bittersta däröfver, tog spel-Jakob eller spel-Ola
förskinnet af sig, efter att ha slutputsat grannens likkista,
och begaf sig till midsommarleken i byn. Var lyckan god,
kunde han där få se närmaste anhöriga till den han gjort
kistan åt lusteligen svänga omkring efter »polkettans» toner.
Hade de lust och tid därtill för »jorölet», så inte var det
någon »konvenans», som band fötterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
