- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
199

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »När tåget går mot Göteborg»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nu har du det så bra, så nu får du lof göra två
dagsverken i veckan för torpet, heter det då från
jordegarens sida, och torparen gör dem, ty hemmet har redan
blifvit honom kärt, hans barn äro födda där, han har ett
litet blomsterkvarter vid den södra stugugafveln och fyra
tynande krusbärsbuskar vid grinden. Inte kan han lämna all
denna härlighet!

Och så tager han friskare tag med hacka och järnspett,
och snart ligga två skäppeland ny åker bredvid den gamla;
jordägaren får se det och menar, att torparen i detta stora
välstånd godt kan göra honom tio extra skördedagsverken.

Han får äfven dem, ty torparens rygg är redan krökt
och det är hårdt att lämna den jord, man köpt med sina
egna musklers försvinnande styrka.

Men husbonden blir aldrig nöjd; efter ett par år vill han
ha tre dagsverken i veckan, och samtidigt kommer bref från
bror Peter i Amerika, att han har det bra och gärna vill
skicka fribiljetter till släktingarna.

Kampen är ofta hård innan valet göres mellan att resa
och stanna. Hyddan har under årens lopp blifvit så kär,
och de små åkerbitarna utgöra sin skapares stolthet; hvarje
sten, hvarje uppbruten stubbe ropar sitt »Minns du, minns
du!» Mor gråter och önskar helst, att hon redan låge i
kyrkogården.

Det ginge kanske ändå för sig med de tre dagsverkena
i veckan, men hvad finnes för säkerhet, att de inte ökas till
fyra eller fem, till sist till skyldigheten att hålla fullgod dräng
framme vid gården hela veckan. Det är förfärligt att så där
beständigt blifva hållen under vattnet af den starkare.

Nej, hellre må hela den gångna tiden vara förspilld; ännu
finnes kraft nog i den arbetsvana armen att bygga ett nytt
hem därute i västern; och bror Peter får veta, att
fribiljetterna mottagas med tacksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free