Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »När tåget går mot Göteborg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se där en af utvandringens orsaker! Kunna vi säga, att
vi, äfven då den mött oss i leriga träskor och nedsmord tröja,
alltid, som vi bort, skattat arbetets ära?
De sista emigranterna bestiga tåget: en ung merkuriison,
som haft sina skäl att inte visa sig för mycket för folkhopen;
en solbränd, medelålders man, som ännu en gång velat
klappa Putte därute vid vagnen under den bruna manen
och ge honom en bit med af matsäckskakan.
Oredigt sorl, förvirrade röster:
— Skrif snart!
— Olle ä väl nere å möter dej i Nävvjårk?
— I England köper jag hatt; det ska hundan va piga längre.
— Hälsa länsmannen, att nu kan han ta harar för bå
kronoskatten å beväringsplikta.
— Vi kommer snart efter.
— Nu ska inte löktnanten gå å husbonnera en på den
djäfla hea längre.
— Å, ta du dej en hjärtestyrkare, det kan behöfvas!
— Hälsa Per Nilssons Johans Erikas Johannes!
— Farväl!
Lif och stim i de trånga waggongerna. En blek,
medelålders man, som föga deltagit i den allmänna glädjen, står
och ser ut genom fönstret med långa blickar. Hans forna
hem ligger utmed järnvägslinien. Plötsligt blifver han ännu
blekare och far med handen hastigt öfver ögonen.
— Hvad är det, Johan?
— Ack, herre Gud, häggen blommar vid stuguknuten,
Maria ...
Det hade den också gjort på deras bröllopsdag, då de
kommo hem från kyrkan.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Men stenkolsröken sveper gård och torp, gärdesgårdar och
telegrafstolpar i sin mantel, ringlar sig långsamt öfver skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
