- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
204

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Den envetna gräbban te körkevärdens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

treårsfölsing, söm kråmade sej söm den värsta husarmärr, å
frågte på gräbban. Män gräbban hon sprang å gömde sej
i fårakätten, så Ryhölmspajken hannt å äta bå skeamat å
smörgåsamat, å moran sprang på vebacken å hoade:
»Helena, Helena! Kom å rör i grytan åt mej!» För hon kunne,
kan veta, inte säja: »Kom in å låt pajken titta på dej!»
Män dä va lögn hon kröp fram så länge friarn va där.

Sen begynte prästens Manne, söm skulle ble länsman
oppåt Vernamo, å slå sina krokediler nere te körkevärdens
å prata hams mä Helena, när hon geck på åkrarna å räfsade
röte. Män homen va hon så snurr å obildad emot, så han
reste ner te Unnaryd å trolofvade sej mä färgarns gräbba
där i stället.

Då ble moran besatter å sa:

— Tösatosing, du går väl inte å hasselerar mä
sommardrängen, ätter du skeckar å den ene frian ätter den annre?

— Fy tjyfvingen, så I praten, mor! Dä ärtaspöket kan
väl ingen titta på å hålla sej för grin, sa Helena.

— Män nå’n ä där, söm du ä toseter ätter, dä varsnar
ja grant, sa moran.

Då kröp dä fram lite tillika, att hon va gla ve Gustaf i
Gatetorpet.

Körkevärden ble änna toseter å skällde och smällde, å
Gustaf feck tjugo rexdaler å en doffeltröja för han skulle
resa te Norrlannsbanan, så di feck fleckan te sansen igen.

Men tror ni dä nöttade? Jo, om mornarna! Hon sörjde
å ble blek å skriner, så lifstöcket satt på henne söm om en
krängt prostens bringeselar på en sillahäst, å käftarna ble
tunna så en kunne läsa Luthers postilla tvärs igenom dom.

Män den söm inte magrade, dä va körkevärdens
sedlabok, å därför kom där också friare värre än tiggare daen
ätter en nämndamansbegrafning. Å en å dom va spektor ve
en sån där smaler järnbana där resehandlarna låna bord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free