Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När järnvägen var färdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och litet därefter sade pikhackorna »knack, knack, knack»,
och sprängskotten »bum, bum, bum», och mången
fjärdingsbonde, som svårligen grufvat sig för de få kronornas
räntebetalning pr år å kommunens gemensamma skuld för
aktieteckningslånet, han tyckte, att det var just inte så farligt
med saken, när pojkarne hans kunde gå vid linien och skjuta
sin skottkärra och tjäna sig två och femtio om dagen.
Kanske skulle det också bli bättre att kunna köra sitt
afsaluförråd af virke och spannmål ned till stationen på en
veckas tid, än att ligga och plita under hela vintern med
att forsla det till staden, eller låta uppköpare därhemma få
det för hvad de ville ge?
Kanske kunde den härigenom besparade arbetskraften i
stället läggas på mossen därnere vid skogstjärnen, med den
påföljd, att några kappland af det stora, kväfvemättade, af i
sekler förruttnade vegetabilier bördiga fältet räntade hela
hemmansdelens järnvägsskuld; kanske blefve det en helt
annan företagsamhet i hela Stenberga, då ångans och
elektricitetens små tomtar börjat draga till huset?
Jo, det kunde allt hitta på att hända, det.
Och nu hade det sista gruståget gått, stationerna stodo
flaggbeprydda, och de båda tvillingsormarne af svenskt järn,
smidt i England (!), sträckte jämnsides, smidigt, vällustigt
sina blanka ryggar öfver den grusade linien, mil efter mil,
genom skogens famn, genom sprängd granit, öfver enslig
mo och glänsande vatten.
Och på festtågets främsta, fantyngda vagn stod kungen
själf med blågul generalsplym på hatten. Det var nu icke
fråga om att genom blodig strid på lif och död föra de
färgerna till seger; man glömde, att det var en krigarskrud,
man såg blott trohetens blå symbol, omslingrad af i
framtiden hägrande skördars gull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
