Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När järnvägen var färdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och i ändstationens festligt dekorerade godsmagasin äts
middag till 30 kronor kuvertet af dem, som hade råd att i
så hög grad låta magen dela hjärtats fröjder. Och där höllos
många tal och långa tal, ståtliga, kvicka och dumma tal, och
i de goda landtjunkarnes inre summo nyskjutna hjärpar
omkring i dufven champagne, så att de kunde drömt sig vara
ankor, så framt de inte varit så stendöda som de voro.
Vid lastningsbryggans våg var ett streck spändt från vägg
till vägg, och där bortom stodo de, som icke kunde deltaga
i så dyra mål, men de voro nästan lika glada för det: de
hörde ju talen, sågo kungen och landshöfdingen och stämde
in i hurraropen, ty här var »allmän rösträtt» båda sidor om
»strecket», och ingen ropade »Bort med strecket!», ty det
hade kostat trettio kronor.
Och de, som stodo öfver strecket, kände sig mycket mera
»tryckta» än de, som stodo under detsamma. — Och så
skulle festtåget ändtligen vända tillbaka.
Men Jöns torpare, som gått två mil till fots med sin lille
pojk vid handen, för att se på ståten, han hade ledsnat vid
att stå i det allra bortersta hörnet af godsmagasinet och bara
valka sin buss, medan patronen, hans husbonde, satt och
smorde sig med sparris och Lübsk skinka, och därför hade
han begifvit sig hem så långt i förväg, att han på kvällen
redan stod vid grinden till sin lilla kåltäppa, då ett susande
ljud och två rödglödande ögon angåfvo festtågets återkomst.
Och det mänskliga snillets förbiilande segertecken
skyldrade snabbt med blank pistong, då det gled förbi arbetets
ringe son vid kojan, och Jöns torpare kände dunkelt i sitt
tröga sinne, att här är en ny tid på väg till torpare- och
bondehem, en utjämningens och förbrödringens tid i
ånghästens, i den lätta samfärdselns spår, en tid, som redan löst
snälltågsbiljett till de mest aflägsna vrår af vårt fädernesland,
och hvars väna ljus lyser med kunskapens, humanitetens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
