- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
244

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - De gamla taga »undantag»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ut, och så ville han ha de två åkerbitarna, som redan lågo
där, och tre tunnland till att odla. Vidare fri vedbrand och
bärplockning, kvarnskjuts en gång i månaden och
kyrkoskjuts så ofta han kände sig hågad att gå till skrift, samt
bete i hage och afrad för sina 2 kor lika med gårdens
öfriga nöt. 5 hela dagar om året ville han låna gårdens oxök
afgiftsfritt och in natura ville han ha: tre tunnor säd, hälften
råg och hälften korn, ett par nya stöflar hvart annat år och
hvart annat ett par förskodda, 1 pund lin och 2 skålp. ull
samt tvenne ordentliga smågrisar, 5 veckor gamla och födda
före påsk.

Gammelmor, som hittills hållit sig tyst, anmärker, att »när
far dör, går det ena svinet bort».

De kvinnorna! Alltid tro de att de skola lefva längst,
och sällan blir deras hopp besviket.

— Jo jo, farsgubben han vet å ta för sej, menar Petter;
det var mig ett satans undantag.

— Ja, det förstås, genmäler Johan, men tänk om de
gamle dö inom ett par år; Petter har alltid haft en sådan
faslig tur med sig.

— Fy, Johan, att du kan tala så om våra gamla föräldrar!
utbrister härvid farsgubbens Rachel, hans yngsta, 18-åriga
dotter, under det vreden färgar hennes solbrända kind än
mörkare.

Det glänser till i gubbens blick, och Gud vet om det icke
är litet fuktigt också längst inne i ögonvrån; han är krass
materialist, det är sant, men ett ord af kärlek, om än så
litet, är i stånd att rubba isskorpan på hvilket hjärta som
helst. Det varar dock blott för ett ögonblick, snart är han
lika barsk:

— Sliddersladder, gräbba, kom inte med dumheter nu då
vi tala om affärder, säger hans mun, medan hans gamla hjärta
girigt suger till sig flickans ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free