Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far tog hem sitt julabrännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ur vägen för er, era sönderpiskade kanaljer! Jo, dä
ska ni få se! Hopp, Pärla!
Och Pärla nästan flög öfver vägen; hon kände på sig, att
husbonden inte var att skämta med i kväll, och så längtade
hon själf tillbaka till Åkrokens fyllda krubba och lille Ola,
som ännu inte börjat att sparka trotjänarinnan och som aldrig
luktade så där »starkt», som far gjorde ibland.
Men så började Anders tänka på att de där
herrgårdsdrängarne ändå sluppit undan för alltför godt pris. Han höll
in märren, lät dem hinna upp sig, vände sig om och skrek:
— Vell ni skecka bu mä mäj hem till ert, era oxfösare,
att ni kommer ett par timmar ätter mäj, så går det an!
— Å hut, bondrackare, sa’ rättar’n, som körde först, och
lät sin tagelpiska falla på ryggen på Anders.
Då blef bonden förfärlig att skåda. Det var som om allt
blod i hans herkuliska kropp strömmat till ansiktet, själfva
ögonen flammade blodröda och kroppen skalf. Han kastade
sig ur kälkhäcken och bort till rättaren, grep honom om
strupen och slängde honom handlöst på vägkanten.
»Statarna» skyndade sin förman till hjälp, piskrapp och
knytnäfsslag regnade öfver Anders; men han vrålade som en tjur,
fattade en af herrgårdsdrängarne i hvardera handen, lät dem
»kyssa» hvarandra, så tänderna skallrade och blodet flöt,
samt nappade slutligen målstaken från ett af fordonen och
utdelade dråpslag till höger och vänster. — Om två
minuter stod ingen upprätt på valplatsen mer än Anders i Åkroken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>